Hejsan hejsan i lingonskogen!
Sedan sist vi hördes har det vaskats guld och gått i labyrinter och vårt race runt sydön har avklarats. Men vi tar det i ordning:
På väg mor Wanaka såg vi plötsligt en skylt "GOLD" och vem kan motstå det? Vi stannade och fick se en gammal gruvby (vi hade personlig guide i form av en schäferblandning) det var inte mycket förnödenheter de hade de stackars gruvarbetarna, speciellt asiaterna som kom hade det svårt. Sedan fick vi vaska guld. Vi fick hjälp och tips av en gammal guldvaskare som var väldigt skum. Han var rolig men sa att han skulle slå ner Fink om vi berättade att vi hade fått så mycket hjälp (han tyckte tydligen Matte var för lång för att ge sig på). Men men vi fann lite guld och fortsatte vår färd.

I Wanaka hamnade vi av en tillfällighet på privat mark och precis innan sängdags kom en ung kille som vänligt bad oss att lämna deras egendom. Vi fick campa i stan istället. Dagen därpå var det pussel-hus, det var lite som Tom Tits men sämre. Matte säger att han aldrig har varit på Tom Tits s Fink har lovat att fixa det någon dag. Det kanske finns en Charlie och en Elliot som vill åka dit?

Sedan passerade vi igenom en massa städer. Fink köpte en vinterjacka till nästa år i Greymouth och vi badade även på ett badhus där.

Oj jag glömde nästan berätta att vi har fått prata med polisen två gånger, haha. Första gången undrade han vad vi gjorde när vi cirkulerade Wanaka efter en campingplats. Han visade oss vägen och kollade så att Fink inte var full. Nästa polis tyckte vi körde för långsamt och varnade oss om en saktkörningsböter. Vi tackade och fortsatte (aningen fortare).

På två veckor har vi hunnit runt hela sydön... inte många som har gjort det inte!

Well well, until next time... God jul och Gott nytt år!

Ps: Inte sett några schipperkes än, dom har mest blandraser här och vi ser väldigt få sällskapshundar över huvudtaget :)

Vattenballonger i håret och mörkerkuragömma! Bellas kalas var jätteroligt (kanske mest för att Josefin och Henrietta delade på två flaskor vin haha) Nejdå, men kul var det och i måndags bar det av till Clinton. Det visade sig på tisdagen att köket var fel och att det inte gick att göra som hans ex-fru hade tänkt. (Det var typ ett IKEA-kök, men dom har inte IKEA här dom har något som heter Mitre Ten)

Men tisdag eftermiddag var mycket spännande ska ni veta. Då packade vi in Clintons fyra tikar på pickupens flak (Matte fick också sitta där) så åkte vi in i bushen! Efter två timmars vandrande i stenig, bergig och blöt terräng började vi så smått ge upp. Men Clinton traskade på och vi efter...
Tillslut... Hundarna försvann som pilar in i skogen och snart hörde vi Anna (ledar-tiken) skälla och då var det bara att springa. Vi slog oss igenom snåren och åkte kana på rumpan så byxorna trasades sönder, men vi var ändå för långsamma för att hinna se Clinton kasta sig in bland hundarna och sticka vildsvinet i lungan. När vi kom fram fick dock Matte äran att sticka galten i hjärtat så att det snabbt avled. Medan Clinton och Josefin tömde djuret på dess inälvor högg Matte en väg upp för berget så att vi kunde få ut bytet från den belamrade flodfåran vi var i.
Väl uppe på ett flackt och öppet område skar Clinton ur hjärtat ur galten och Matte tog en stor tugga av det. Yummy! Det smakade som rått kött fast varmt och utan järnsmaken.
Med blod i ansiktet och i händerna tog vi oss sedan ner för berget och när vi trötta, men nöjda, kom hem vägde vi galten... 116 kilo!

Nästa stopp på vår resa är Nelson. Där ska vi woofa med en kvinna från Danmark som Henrietta känner. Efter det ska vi ta oss söderut och tillslut komma till Stewart Island och Half Moon Bay för att se kiwi fåglar och vildkatter!

Det var allt för denna gången. Bilder från jakten kommer på facebook! Här: Bilder Jakt

Vi hamnade tillslut i Martinborough!

Vi har klappat hundar och räddat en lammunge! Vi är hos en jättetrevlig familj som känner många i området så har vi tur finns det andra att åka till efter det här stället.

Vi fick börja med att rensa tistlar ur en hage med får och när vi gick där fick Josefin syn på ett får som var på väg att lamma. Men ungen satt fast och såg död ut. Vi fick driva in fåren i en fålla och Allison (hon vi bor hos) drog ut lammet och det andades fortfarande! Tillslut lyckades vi få mamman att kännas vid det. Den stackaren höll till och med på att bli uppäten av en gris.

Här är lite bilder från de senaste dagarna.